Jag står här ute på landet, långt ute i skärgården och stryker lakan.

-Är du inte riktigt klok? Stryker lakan på landet?

Nja, om vi ska diskutera om jag är klok eller inte, får ni nog välja ett annat forum, men stryka lakan på landet.

JA.

Det är meditation, terapi, en stund av lätt koncentration, som resulterar i en god natts sömn.

Och det är det värt.

När jag står här, så kommer Svärmor till mig, (salig i sin himmel). 

Här stod Prinsens mamma och strök, alla kläder, lakan, ja allt.

Men då, det var så sent som 60 talet, fanns här ingen elektricitet, så att strykjärnen värmdes upp på vedspisen.

Ja, det var flera strykjärn, så att ett alltid var tillräckligt varmt, så att det gick att stryka med det.

Innan dess hade Svärmor tvättat allt i balja, och oftast sköljt det i sjön.

Min mornor (salig, troligtvis i samma himmel) , kom hem till oss i staaan, när jag var liten, och manglade all vår tvätt.

Mest för att Mamma inte hann, och enligt mormor säkerligen inte kunde.

Hon var ju trots allt mammas mamma!

Jag fick följa med upp på vinden och leka, där lakanen torkades, och sen manglades.

Och när allt var klart, krusades banden till örngotten.

Jag står här och stryker Svärmors örngott (handsydda! med broderade initialer), med mitt ångstrykjärn.

Jag kommer dock inte att krusa örngottsbanden.

För jag vet inte var själva krusverktyget har tagit vägen, och jag vet inte riktigt hur man gör.

Är det bättre att ha lakan fyllda av strykfria fibrer av konstmaterial, slänga in dom i maskinen, tumla och sen när man orkar, bädda.

För att få tid över till att jobba mera, socialisera sig mera, snurra runt mera.

Eller var det bättre förr?

När man fick tid att utföra något ganska enkelt och lite tidskrävande, som gav ett märkbart resultat i linneskåpet (om nu någon längre vet vad det är?) och sängen var alldeles platt och luktade gott av tvätt och mangel.

Den goda lukten kom inte av en timme i torktummlaren, doftandes av sköljmedel med smak av Aprikos, Sea Breeze eller Tropic.

Ja, jag vet inte om det var bättre förr.

Men vad jag vet är att ny manglade lakan, och alldeles släta örngott, på kvällskvisten, när sömnen är på väg.

Att få sjunka ner i sin säng, i detta himmelrike.

Det är bäst.

Just då.