När Prinsen  jobbade som bankman i London, hade han en granne. Varje gång han gick på lunch satt han upp följande skylt:

Out for Lunch

If not back at 5 o'clock

Out for dinner too

Tack snälla Anki och Halle för en fantastisk födelsedagslunch för oss födelsedagsbarn.

Ja, Vi har rymt vårt inlåsta hem.

Vi bad vår bästa ¨Driver¨ Carlos komma och hämta oss med sin bil  (inge dividerande med poliser vart vi var på väg)

Och köra oss på lunch, med omväg för att hälsa på hans familj   och deras nya valp   .

Väl framme på lunch överäcktes gåvor, och det dracks födelsedags Champange.

Sen åts det massa gott, och så dracks det Champangeviner, Bourgogneviner, Barolio viner, Champangeviner.

Å sen var det efter middagtid, och det var dags att ta sig hem! 

Hur det nu skulle gå till.

Väl hemma i hemmets lugna vrå, kan jag bara konstatera.

Vilken tur att vi inte blev kvar hela natten.

För då hade vi nog missat planet på söndag, som ju var halva meningen med kalaset.

Det räckte med att man var bakis kl 19.30

Det har jag inte varit sen jag pluggade i Lund 1975.

Under temat, - Det är bäst att Ni går hem innan Ni går och lägger Er flickor!

Tur att Prinsen var med och styra upp alltihopat!  

Oj!

Plötsligt föll allt på plats.

Vi kan åka mot Sverige på söndag.

Vi måste mellanlanda i Frankfurt, för tidigt flyg på måndag mot Sverige.

Vi måste attackbanta pudeln under några dagar, inte för att hon väger för mycket för att flyga, utan för att passa in.

Vi måste börja fundera på vad vi behöver, från nu, till nästa gång vi kommer hit.

Vi vet inte när vi kommer hit nästa gång.

Vi kommer att stänga och förlita oss på våra underbara hjälper att allt rullar på i våningen, tills vi är tillbaka.

Vi ska åka och vinka på hästen på fredag, och trösta honom med, att vad som än händer så möts vi snart igen.

Vi har ingen aning om vad som händer i Sverige, utom att vi skall undgå ett virus i Torekov.

Vi ser fram emot att vara närmre alla!

Vi tycker synd om dom, som med eller mot sin vilja, blir kvar här.

Vi ger hopp till alla våra Portugis kamrater att STATE OF EMERGENCY kommer att gå över.

Vi vet att vi kommer tillbaka.

Men just idag var det en dag med oanade möjligheter.

Vi vet att vi skall ta tillvara på dom.

Som det ser ut, har vi hittat ett sätt, att vi nog kan flyga hem till Sverige, strax.

Varför då?

Ni har väl bra där Ni är?

Jamen vi får BARA gå ut med hunden på korta promenader.

Det, och mycket korta shoppingturer till mat och apotek är tillåtet.

Vi får åka till Doktorn vid nödläge, och det hoppas vi att det aldrig kommer att bli.

Hela den situationen är absolut ABSURD.

Speciellt efter 31 dagar i karantän i hemmet, som är det vi talar om idag.

Sug på den, och titta upp i taket där Ni sitter och läser det här. Ni får bara vara där och i de rum som hör till ert boende, fr.o.m Nu i 31 dagar framåt. Och då är det ändå inte slut, för ingen vet när det tar slut. Ännu.

Man får inte träffa mer än en person ute, man får inte ha middag eller annan bjudning för vänner varken ute eller inne, man får bara vara två om man åker i bilen, man får klättra på väggarna i hemmet. Man får kanske bli tokig om det är ett alternativ.Vilket det inte är.

Idag, när Prinsen, hunden och jag skulle ta en lunchpromenad i vår park, ungefär 20 meter från vår huvudentre/godkänd längd till en promenadyta för hund, träffade vi en av mina gamla vänner.

Han har flyttat hit med sin fru, och de delar av familjen, som jobbmässigt kan hänga med dom just nu/då.

Dom köpte en våning inte så långt ifrån där vi bor, och har hund.

Så dom får också, vid absolut behov, göra korta promenader i parken.

Vi har tillsammans startat filosofiska hörnet i parken.

Mötena är korta, impulsiva, trevliga och innehåller alltid hund.

Möten kan BARA pågå en kort stund, innan vi enligt STATE OF EMERGENCY bestämmelserna förmodas att gå hem, till vår absolut slutna karantänboenden.

Idag hade vi ett spontanmöte.

Det innebär att vi stannar med 2 meter mellan varandra, hundarna glor ointresserade på oss, och så börjar vi tala om himmel och helvete.

Då kommer poliserna, som kommer ibland, inte ofta, patrullerande.

Efterräkningarna är till att börja med, att dom ger onda ögat, inte värre än så.

Men det kan kosta.

Och jag är lättskrämd, så jag började genast promenera och prassla med bajspåsar och sånt, som hundägare pläga göra.

Den manliga delen av filosofiska hörnet/hundpromenaden gick långsamt och talade.

Dom var ju bara två, så det var OK.

Den här lilla berättelsen gör att jag vill SNARAST åka till Sverige.

Vi får egentligen inte, enligt bestämmelserna, stå 3 (tre) personer och tala om ditt och datt, så länge vi vill.

Vilket vi till slut gjorde. En kort stund.

Det här var ett ovanligt händelserikt dygn.

Tog ca 20-30 min TOTALT.

De resterande hundpromenaderna ca 20-30 min totalt.

Kvar på detta dygnet är då 23 timmar i full karantän i hemmet.

Behöver jag förklara mer?

Så en sak gör mig oomkullrunkelig.

Vi köper flygbiljett till Sverige på tisdag.

För att genast gå i ny karantän där.

Jag anser att man har ett ansvar, och visar respektfullhet mot sin omgivning, och inte smittar någon efter resan.

Men det är en annan historia!

Hur mycket växer håret på över en månad?

Ca 1,5 cm.

Det syns på Prinsen. 

Han börjar likna Nicke Lilltroll i huvudet.

Själv börjar ärligheten visa sig hos mig.

Utväxten av mitt mycket ljusa hår, mitt i det mellan/askblonda.

Färgen kan av dom oförskämda eventuellt kallas för en grå nyans!

Var hos hårfrisörskan dagen innan vi gick in i karantän.

Det syns Nu att alla hårfrisörskor i Portugal har stängt.

Det är nu sanningens minut för många, börjar närma sig.

Hur ser man ut i kalufs?

Vilken är din riktiga hårfärg?

Hur långe håller Botox och Restylan?

Hur många godisbitar har man samlat på sig hemma och ätit?

Eller bara pluggat i sig svuttiga smörgåsar, för det är tråkigt.

Tandblekningen ska vi inte tala om!

Å vem har lust att sola i det mentala mörkret?

Gympan går ju att snacka om de första gångerna man gör det, men regelbundet? Fetglöm.

Det är nu sanningen visar sig från sin bleka sida!

Jag försöker hålla koncentrationen, så det är någorlunda med mat och godsaker, mikrobiskt med gympa, har inga sprutor i ansiktet som går bort, tandblekningen får väl hända en annan gång, och solning har alltid varit urtråkigt och förblir det även nu.

Men håret. Växer så det knakar, och snart kommer jag ha en helt annan färg.

Väldig ljus botten, fläckvis vit (efter en gammal sjukdom) och fläckvis mörk..

Det kommer att bli urfult i nästa månad!

Och här har vi blivit karantänade hela april ut. Till att börja med.

Så för allas frid, låt mig behålla min baseballs keps på.

Det kommer gå omkring många udda människor häromkring i Portugal om ett tag!

Som vi inte känner igen.

Men vi säger inget ,trots att Ärlighet varar längst

När jag blir stor................

Hur många gånger sa man inte det som liten.

Nu har jag varit stor länge, i kronologisk ålder räknat.

Min biologiska ålder hoppas jag är yngre.

För om De ser på min kronologiska ålder, så blir jag inte behandlad, om jag får Coronavirus.

Men min biologiska, hoppas jag räcker.

Allt det här handlar om jag blir omhändertagen  av sjukvården i Sverige.

Jag satsar på att åka hem till Sverige.

Jag satsar på att min biologiska ålder, som inte är mer än 29 år. Det sa alltid min mamma, i alla år!, när hon blev tillfrågad på sin ålder.

Å sen vill jag få Corona direkt.

Så kan jag snurra runt som jag vill!

Å bli gammal i lugn och ro.

Utan att någon börjar gnälla på ens kronologiska ålder!

Eller hur!

Hepp!

Vi kan inte flyga till Sverige som vi hade tänkt.

Vi hade tänkt om två veckor.

Det är första flyget till Sverige på låååång tid.

 Flyget till Stockholm är inställt.

Det går inget flyg i närtid till Köpenhamn. 

Finns bara ett annat flyg norröver innan länge, som har en lååååång mellanlandning, innan vi är framme i Stockholm.

Å när vi landat, måste vi köra bil till Skåne. 

Det är ju dit vi ska!

Vi kan nog inte heller köra bil till Sverige.

Vi är Portugiser, och vi har en Portugisisk bil, och då enligt EU direktiv, får vi inte komma igenom alla tullarna!

Vi måste då övertyga 1 (en) tulltjänsteman eller 5 st (fem) på resan, om vår förträfflighet och att vi får köra vidare.

Så är det ju inte så kul att efter kanske två dagars intensivt körande, stå på ex.vis gränsen till Tyskland, och dom säger:

- Nä! Ni får inte komma längre. Ni får bara åka hem till ert hemland. Och det är Portugal.

- Jamen vi har Svenskt Medborgarskap.

- Står ingenting om att det skall räcka! Go Back Home!

Jag vet att det är dom som har klarat det. I helgen som gick.

En Bil, två personer och två hundar.Dom två räknas som hjältar. 

Körde upp på två dagar och dansade igenom tullarna hela vägen.

Tullarna de två dagarna måste har varit förtrollade, av chaufförskan. Svensk, ung, snygg och vältalig.

Vi i vår bil kan nog bara stoltsera med Svensk.

Så Nu undrar jag bara en sak!

 Hur många dagar är det kvar? Tills vi får fara mot Sverige.

I dag har absolut inget hänt.

Det har ösregnat hela dagen.

Inte ens hunden vill gå ut.

Fick reda på av en god vän, att det går utmärkt att köra med bil, genom hela Europa, till Sverige.

Får väl fundera på det då.

Om flyget inte går.

Har inget annat för mig.

Det blir många telefonsamtal, så här i Coronakarantäntider.

Familj och vänner från alla delar av världen ringer och frågar hur det går, hur det känns att vara ¨inlåst¨.

Då pratar vi en stund, sen kommer ALLTID frågan:

-Slår Ni ihjäl varandra?

Jag svarar då sanningsenligt varje gång,

- Varför då, vi har det trevligt i vår lilla bubbla.

Men jag måste erkänna, att jag efter ett antal förfrågningar, så har jag lekt med tanken, och kommit fram till att:

Det är omöjligt. Det är omöjligt för mig att slå ihjäl min Prins! Hur skulle det se ut! Hur skulle det gå till?

Jag är en oerhört praktisk person, och kan då snabbt konstatera:

Min Prins är 2 meter lång. Och väger, i förhållande till sin längd. Mycket. Jag jag är jättestark, men redan här börjar problemen hopa sig.

Hur skulle jag gå tillväga? Jag är inte så bra på vilka metoder som finns för att ha ihjäl varandra. Liksom inte min Nisch! Men vi förutsätter att jag skulle kunna komma på ett jättbra sätt.

Efter förättat värv, så står jag då där, med en enormt massa männska, som skall forslas bort. Lämpligen. Först skall männskan baxas ut, till, och in i hissen, för att sen ut ur hissen, som landat i garaget. Därefter skall männskan på något mirakulöst sätt hamna i bilen.

Väl i bilen måste jag lägga upp en strategi. Med anledning av storlek på männskan, är det svårt att göra en maffiatransport, dvs knöla ner den i bakluckan. Så jag funderar på att sätta männskan i passagerar sätet, med bilbältet på. Hur det nu skall gå till.

Åsså full fart iväg mot lämplig dumpningsplats.

På väg till dumpningsplatser kommer jag att passera ett antal rondeller här i stan. I dessa Coronakarantäntider, är det poliskontroll i varje. Poliserna stoppar nästan varje bil. Ska jag då ha som strategi att säga att männskan  i passagerarsätet sover? just svimmade? eller fått Corona och jag har jättebråttom till sjukhuset.

Helst skall detta berättas övertygande och förtroendeingivande på Portugisiska, som ju är jätte komplicerat, och kommer att ta mig hur lång tid som helst att lära.

Där sprack det!! Vi kommer inte vara inlåsta tillräckligt länge! Vilken tur! 😁

Vad skönt!! 

Jag har ingen större lust att Slå ihjäl varandra!

Jag kan rabbla millioner olika bra skäl.

Många av dom är          

Som jag blir när jag tänker på min Prins.