Varit inlåst i många dagar.

Ett stillasittande med Prins och Hund, tiden var periodvis oerhört lång.

Nu utsläppt som en kalv på bete.

Plötsligt finns alla möjligheter.

Nu måste jag erkänna att min hjärna har liksom inte hängt med.  

Mina ögon ser en sak (hjärnan registrerar), samtidigt som jag pratar om en annan sak.

Alltså så här är det.

På vägen för att hämta den första grunken, hittar jag den tredje.

Tar upp den och lägger den där den ska vara.

Hittar då den andra, som jag letade efter innan jag gick för att hämta den första.

Plockar upp den andra och undrar varför jag står där jag står.

Går och lägger den andra, och kommer på att det var den första som ju skulle hämtas, för det var ju den grunken som jag letade efter..

Sak samma händer när jag berättar mina evinnerligt långa historier.

Det börjar oftast med något väldigt konkret, som att en vän igår på en middag, berättade att han behövde en stor mängd träd och buskar.

Jag dök genast in och sa att det kan jag hjälpa till och lösa åt honom.

Sen drar jag igång historien, som börjar med några träd som skulle beställas till Hugh Grant, (annan historia) berättar ymnigt om sambandet och historien om Veberöds byalag, snurrar iväg med att jag var den första mantalsskrivna kvinnliga ägaren av ett jordbruk  i Veberöd, och därmed berättigad att tillhöra Sveriges första byalag som startade 1632, sen börjar jag tala om Veberöd.

Där någonstans tvärnitar jag, för då börjar omgivningen, framförallt min bordsgranne ,med träd och buskbehovet, att gäspa.

Herreje, varför kan inte min lilla hjärna helt lugnt och koncentrerat bara svara:

- Jag kan hjälpa dig och beställa dina växter. Företaget ligger i Veberöd. Jag känner ägaren. Ring mig om Du behöver hjälp.

Nä nä nä.

Det är som om min hjärna måste gymnastiseras upp till sin gamla nivå, innan Coronan, innan ..........................

Så att jag kan berätta en sak, fundera på lösningen samtidigt, och inom loppet av mindre än en lång stund, leverera mitt svar på frågan.

Nu satt jag där som vanligt igår, och frågade min Wingman (Älskade Teo som räddar mig vid koncentrationstapp) varför jag berättade allt det där, vad frågan var från början, för jag hade tappat koncentrationen!

Jag kan väl ändå inte blivit, pga åldern, glömsk, gaggig, allmänt osorterad??

Nä, det vägrar jag.

Nu skall jag bara tänka på en sak, när jag tex berättar om hur svårt det kan vara att nuförtiden hålla koncentrationen, och det är just KONCENTRATIONEN!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man träffar en själsfrände. Man blir helt galen I den personen.     Det är bara så kul och underbart. Vill ses, umgås, prata hänga allt som oftast. Bara vara där och göra saker tehopa.   Så går det en tid. Man blir helt galen PÅ den persone...

Alternativ användning!    Äntligen kan man använda bastun till det som nästan alla använder sin bastu till. Förråd. Fattar Ni hur mycket pengar man tjänar!   Shurgard och Co släng er i väggen. Alla abonemang blir uppsagda. Hyres pengarn...

Hur många Olssons kan man ha i sin närhet. Som man gillar. Allihopa. Finns det inga sura, tvära, kinkiga, inåtvända Olssons?   Dom stavar Olsons nästan likadant. Den stora skillnaden är hur många S som används. Men annars är det svårt att...

Vilken TUR!   Det är ju så man säger om någon, när det går bra, blir lycklig, hittar sin älskling, flyttar in i sitt älsklingsboende, blir kär i ett djur och får kärlek tillbaka, barnen som tillhör är snygga, duktiga och välartade, solen skiner p...

När tillfälle ges, ligger jag,  bakåtlutad i min solstol, och lapar sol. Ungefär som katter lapar grädde, för att uppehålla livet och livsandarna. Ger ungefär samma effekt. Ger oss människor överlevnad.   Man blir mätt på sol, värme och kärlek f...